Läser på Facebook och ser att några väntar på snön.
Några är ute och reser, några bara uppdaterar sina känslor.
Så va gör jag? Jag sitter och summerar året som min pappa inte varit delaktig i.
Att jorden fortf snurrar, att livet fortf går vidare.
Att få känslan av att man förlorar en människa om och om igen, för varje minut som går, känslan är outhärdlig! Ju längre tiden går, desto svårare är de. De blir fasiken inte lättare.
Så vad gör man?
Man tittar runt omkring och gläds åt andra människor.
Alla människor som får känna lycka denna dag som idag, barn föds, födelsedagar firas idag, känslor blommar.
Jag stannar upp i min sorg och tittar runt mig och suger in all lycka som faktiskt finns hos oss.
Idag är de 1 år sedan min underbara pappa lämnade oss.
Jag tänker på mina syskon, pappas syskon och hans mamma och mina underbara barn som aldrig får se honom igen.
Sug in lyckan vi fick, lev på minnena och njut av livet vi lever. De är precis de pappa skulle ha velat att vi gjorde.
De kommer ordna dig!
Älskar dig pappa!
Vi vet båda två att lever jag inte livet fullt ut, så kommer du påminna mig om de när vi väl ses.
Vi fixar detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar