Och de levde lyckliga i alla sina dar

Måndag 20/8
Hej kära dagbok!
Första dagen på förskolan för lillfia idag, hon och jag har längtat efter detta.
Hon tog sin bror i handen och vi sakta tog de första stegen mot höstterminen.
Allt gick jätte bra, hon stor trivdes.
Tyvärr hände de en olycka med prinsen undertiden vi va där, han ramlade av cykeln.
Jag fick lämna lillfia med fröknarna för att ta hand om honom, hon frågade inte efter mig alls.
Prinsen fick ett ordentligt blåmärke och skrapsår både i ansiktet och armen. Som tur va gick de över bra snabbt.

Kl blir tre och ett av de värsta samtalen jag får kommer från min pappa, de slutar med min behandling säger han.
Jag förstår inte och har fortf svårt att förstå, menar de att han fick tre chanser och sen ger de upp.
Att vara realistisk är svårt när man får höra att de gör inget mer för att bota min pappa. Tiden är dyrbar nu, tiden är min fiende.

Kl blir åtta jag ringer mamma, får reda på att dino min systers hund blivit påkörd av en lastbil.
Vet inte hur el om han lever, jag väntar på ett nytt samtal.
Han kommer klara sig, vad skadorna blir vet vi inte, men han kommer att klara sig.

Jag är på bristnings gränsen.