Julen blev inte som vi trodde, men den va underbar ändå.
Jag firade julafton med min underbara familj och vad jag älskade varenda minut som dagen hade att ge.
Idag har den stora besvikelsen kommit å knackat på dörren. Har nu verkligen konstaterat för mig att det som en gång fanns runt mig och barnen inte är lika älskvärt längre. Vissa människor som jag har funnit som mina närmaste och nu inte har känsla för mig att kunna lägga ynka liten tid på tex ett sms.
Va fort man glöms bort! Va ledsamt att jag trodde jag betydde så mycket mer än inget, hur man så snabbt bara kan bli luft.
Hur snabbt en människa bara kan dö ut för andra.
Känns som om jag har förlorat mer än min pappa och saknaden är fruktansvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar